Ett typiskt västkustskt målningssätt
Svenskarna har åtminstone sedan 1800-talet varit pigga på att studera utomlands eller bara resa och bo utomlands och har på detta sätt hängt med i de flesta konstnärsriktningar som har utvecklats genom årens lopp. De har sedan tagit dessa kunskaper och utvecklat dem till personliga stilar som ibland har lett till att de har rönt framgångar både inrikes och utrikes.
Ett exempel på det var Göteborgskoloristerna. Tor Bjurström åkte till Frankrike till den konstnärliga huvudstaden Paris för att studera under Henri Matisse. Henri Matisse hade ett mycket expressivt sätt att måla, och använde färger vågat och modernt. Tor Bjurström återvände sedermera till Sverige och blev lärare på Valands konstskola under 1920-talet. Där förmedlade han den kunskap och den experimentella färglära som Matisse hade lärt ut till de elever som gick på skolan.
Ur detta sprang en ny stil i målandet, ty eleverna på skolan hade blivit så påverkade av denna lärare, Tor Bjurström, och Tors egen lärare Matisse. Särdrag i hur färgerna användes kunde skönjas hos dessa artister och i en bok om dessa lärlingar som hade studerat på Valand under 20-talet benämndes de Göteborgskoloristerna, som sedan dess har varit ett begrepp som använts om dem.
Bland Göteborgskoloristerna brukar ofta nämnas Inge Schiöler, Åke Göransson, Ivan Ivarson och Ragnar Sandberg. Dessutom brukar konstnärerna Folke Andreasson, Karin Parrow, David Larsson, Alf Lindberg, Ragnvald Magnusson, Nils Nilsson, Olle Pettersson och Waldemar Sjölander höra till gruppen av konstnärer som benämns som Göteborgskoloristerna.
På Göteborgs konstmuseum är det lättast att träffa på dessa färgglada konstverk, men verken lånas också ut till utställningar på turné genom landet och världen. Nu kan flera verk påträffas på Lidköpings konsthall, bland annat Inge Schiölers “Klippstrand”. Ofta är motiven som Göteborgskoloristerna använt från västkusten. Till exempel är många av Inge Schiölers verk från Koster, ett par öar i Kattegatt där konstnären spenderat mycket tid.